Som tidigare avstår jag ifrån att kommentera vad som är rätt och fel i Coronakrisen. Jag kan bara konstatera att Sverige sticker ut – precis som när det gäller så mycket annat (massmigration, radikalfeminism, propaganda mm). Det enda vi borde göra i nuläget är att tänka själva – och förhålla oss skeptiska till det narrativ som vänsterregimen sprider genom sina lojala medier (msm).
Det är två saker jag funderar över.
Det ena är att den katastrofala nedläggningen av beredskapslager och samhällsskydd – som nu dödar svenskar – är genomförd av verkliga människor. Politiska ledare i närtid som bär ett tungt ansvar – ett ansvar som måste utkrävas retroaktivt. Göran Persson, Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven – och de politiska partier de varit och är ledare för.
Det är egentligen ganska enkelt. Man lade ner brandkåren eftersom det inte brunnit på länge. De flesta förstår den jämförelsen. Det kostar pengar att ha en brandkår, med brandmän, brandbilar och beredskap igång – dag ut och dag in (ofta sitter de ju och gör ingenting). Det brinner ju så sällan! Någonstans har svenska politiker tänkt att kostnaden är för hög – att dessa pengar behövs på annat håll (genusanalyser, mångfaldsprojekt och feministisk så kallad forskning).
Efter att brandkåren lades ner verkade också detta nytänkande produktivt! Det brann fortfarande inte – och man kunde skryta med finansiering av alla möjliga godhetsprojekt (eller sådant som lät som godhetsprojekt). Det var ju genialiskt!
Tills den dagen då det började brinna på allvar. Överallt.
Då begriper ingen någonting – och ingen tänker ta ansvar. “Ingen kunde se detta komma”. “Kanske har vi (alla), varit lite naiva”. Och så vidare.
Ingen kunde ju förstå att det en dag skulle börja brinna. Ingen!
Och journalistkåren springer till sina politiska ledares försvar – medborgare som ifrågasätter nedläggningen av brandkåren har mörka agendor, är dåliga människor och vill inte väl!
Just detta har hänt – och händer – i mentalsjukhuset Sverige.
En annan sak jag noterat dessa sista dagar är hur politiska grupperingar nu försöker använda pandemin till att drastiskt inskränka människors frihet. Det kollektivistiska, socialistiska, anti-frihetliga tankegodset stortrivs i spåret av Covid-19.
Jag ser hur nykterhetsrörelsen (som är djupt politiserad), nu vill stänga systembolagen, och kanske helt förbjuda alkohol på sikt? Det är ju ändå dumt och farligt!
Jag ser hur tankar dryftas om att förbjuda tobak och rökning. Det är ju farligt och inte alls bra!
Jag ser hur klimatfanatiker nu glädjs över att världen står still (se så låga utsläpp!), och vill att vi ska fortsätta så här.
Jag ser hur socialister ser en öppning för att en gång för alla avskaffa kapitalism – och införa en “godhjärtad” diktatur.
Jag noterar hur många nu ser ett utmärkt tillfälle att avskaffa kontanter (de kan ju sprida smitta!), så att staten kan ha bättre kontroll.
Jag ser hur det svenska socialdemokratiska partiet nu vill tillskansa sig mer makt för att kunna kringgå riksdagen och folkviljan.
Tendenserna är tydliga. Antidemokratiska krafter kommer alltid att försöka använda kriser och depressioner till sina egna syften – och för att inskränka medborgarnas individuella frihet (och alltid med argumentet att det är för den “goda” sakens skull).
Gå inte på bluffen!