[Krönika Samtiden]
Jag ger mig in i tankeövningen att jämföra ett land med en människa. En nation med en individ. Finns det karaktärsdrag som går att uppmärksamma, egenskaper som kan ge parallella associationer?
Visst inser jag att det finns problem och begränsningar inbyggda i övningen, inte minst då ett land kan vara så mycket (med helt olika förutsättningar), och då en nationell samhällsgemenskap inte sällan är en sammansättning av både motsägelsefulla och komplicerade uttryck. Men även människor är komplexa och ibland paradoxala.
När man ser till grundläggande egenskaper så skulle man ju enkelt kunna slå fast att det finns både rika och välmående nationer, precis som det finns rika och välmående individer. Detsamma gäller för fattigdom. Det finns samtidigt mindre välmående men ändå strävsamma och driftiga nationer (med framtidstro), och det finns personer som är på dekis. Och omvänt. Det finns nationer som inte sköter sin ekonomi och det finns människor som inte sköter sin ekonomi. Det finns länder som är aggressiva gentemot sina grannar och det finns människor som är aggressiva mot sina medmänniskor.
Listan kan göras lång, men det är när man kommer in på de mer djupgående och svårartade karaktärsegenskaperna som jag idag ser hur det så tydligt går att jämföra Sverige med en person eller personlighet.
Fram träder bilden av en människa med mycket allvarliga problem. En person som har gått vilse och hamnat i en destruktiv och nedåtgående spiral. En människa som är mycket nära ett psykotiskt tillstånd men som saknar sjukdomsinsikt. Någon som angreppslystet avfärdar goda råd och kontaktförsök från vänner och bekanta.
En person med ett redan etablerat självskadebeteende men som döljer skärsåren bakom långa skjortärmar. Som gråter och svettas om nätterna men som fortfarande klär sig ordentligt om dagarna. Ja, för det mesta. Som har tejpat igen brevinkastet för att slippa se alla räkningar men fortfarande ger sig ut i nöjeslivet med kreditkort och bjudbyxor på. Som ler ansträngt och ibland skrattar till hysteriskt men som samtidigt är på väg att gå i tusen bitar.
En människa med trasig självkänsla och utan fungerande kompass, som lever på gamla meriter och som har hamnat i en besatthet kring bilden av sig själv och de lönlösa försöken att upprätthålla en hyfsad fasad.
Det är en smärtsam illustration, det är jag medveten om. Självbedrägeri är aldrig en vacker syn. Att se någon man älskar tappa fotfästet och göra både sig själv sin omgivning illa är förenat med den djupaste förtvivlan.
Men precis som en förvillad, vilseledd och självdestruktiv människa kan komma till insikt och få hjälp att resa sig, kan ett land erövra en sjukdomsinsikt och komma på fötter igen. Sverige har trots allt goda förutsättningar att klara av att lösa de problem som landet har hamnat i. Det kommer att bli tufft och svårt och kräva väldigt mycket av många. Problemen är svårartade och vi närmar oss det som av många beskrivs som den perfekta stormen. Men samtidigt vaknar allt fler upp.
Kanske måste vår patient nå ”rock bottom” innan hon väljer att fatta de svåra beslut som väntar. Det spelar ingen roll längre, bara hon tillfrisknar snart.