[Krönika Samtiden]
Man börjar kalla meningsmotståndare för något annat än människor. Kackerlackor, svin, parasiter, eller varför inte brunråttor. Poängen är att göra det enklare att begå övergrepp.
För ett tiotal år sedan hjälpte jag några journalistvänner i Köpenhamn med en hemsida om folkmordet i Rwanda. Som jag alltid försöker göra, satte jag mig först in i ämnet. Det som slog mig först i berättelserna om hur det kunde urarta som det gjorde – omkring 800.000 människor mördades, mestadels med machetes – var hur den förekommande propagandan bland annat avhumaniserade meningsmotståndarna. De andra.
Vi känner igen det från andra katastrofer i mänsklighetens historia. Man börjar kalla sina meningsmotståndare för något annat än människor. Kackerlackor, svin, parasiter, eller varför inte brunråttor. Poängen är att göra det enklare att döda, att lätta på det samvetstryck som vanligtvis kommer om man skall hugga ihjäl en medmänniska.
Det är en smygande process. Retoriken skruvas upp stegvis. Hatet byggs upp i etapper.
Jag tänker på detta när jag tar del av Per T Ohlssons text i Sydsvenskan, där han beskriver Sverigedemokrater och borgerliga väljare som vill samtala med Sverigedemokraterna som Neandertalare. Alltså, inte människor i den mening som Ohlsson själv ser sig som människa. Anne Ramberg, Advokatsamfundets ordförande, gör samma sak när hon beskriver dem vars åsikter hon inte gillar som ”brunråttor”.
Ohlsson stämplar samtidigt dessa Neandertalare (icke-människor, de vars åsikter han inte gillar), som “groteskt obildade”. Själv ser han sig som inte bara människa, men också bildad och anständig, gissar jag.
Detta är en mycket farlig väg, frampiskad av mainstreammedierna och de så kallade journalisterna, precis som i Rwanda – och Sverige närmar sig nu en avgrund. När miljoner människor i landet, genom sina företrädare i riksdagen inte ens kan prata med varandra – när ett läger börjar etablera tankefiguren att meningsmotståndarna är icke-människor, ja, då är nästa etapp att agera ut. Att få bort ohyran.
Tro inte för en sekund att Sverige och svenskar är annorlunda än resten av mänskligheten. Propaganda fungerar lika bra här som i Rwanda, lika bra här idag som i Nazityskland, eller i Nordkorea. Svenskar är inte förskonade effekterna av organiserade lögner och hatkampanjer från regimer som avser att piska upp hat.
Att vi har politiska partier i Sveriges riksdag som vägrar att prata med andra partier i Sveriges riksdag är en skam. Det är en styggelse. Ordet parlament kommer från franskans “parlement” eller latinets “parlamentum”, som betyder samtal, eller att samtala.
Att den politiska eliten i Sverige vägrar att samtala med företrädare för fler än en miljon svenska väljare är inget mindre än en vanära. Det är antidemokratiskt. Det är destruktivt. Det är farligt. Och att vi har ett mediaetablissemang som nu gör gällande att dessa “oanständiga” (dessa som det inte går att prata med), dessutom inte ens är människor, kan bli livsfarligt snabbare än någon tror.
I Rwanda var det radion som fungerade som propagandamedlet. Hutuerna fick höra, från morgon till kväll, att Tutsierna inte var människor. De var kackerlackor eller råttor. De var onda. Med dessa kunde man aldrig samtala. En dag brast hatet och åttahundratusen människor mördades.
Jag hoppas att några av de ansvariga i Sveriges riksdag läser detta.
Det är dags att samtala.